Nu har det gått några månader sedan jag kom hem från USA, eller för att vara exakt , så tre månader idag den 12 . Känns som en evighet sedan fast det är tre korta månader sedan, försöker trösta mig med saken.
Visst var det en kulturchock att komma hem igen, på ett bra sätt. Allt bara gick så fort och så var det tillbaka till det normala. Fast jag storm trivdes i NC, så älskar jag ändå Finland. Naturen, Helsingfors, finlandssvenskarna till och med språket, men det räcker ändå inte mera, inte nu när jag vet att det finns mera än bara det här. Att komma tillbaka från en mycket öppen och kramgo kultur till en mer instängd kändes mycket konstigt och jag vill inte anpassa mig till den igen, och hoppas att jag inte gjort det igen heller. Vill inte vara den människan mera. På min lilla tid i USA så lärde jag mig vara en öppen person, den jag är och vill vara. Är så glad att få uppleva allt det, fått vänner och minnen för livet, lärt mig så många nya saker. Och att lämna allt det var det svåraste jag gjort i mitt liv. Har talat mycket med min syster om det, och när hon sa det så visste jag varför det var så mycket svårare att åka tillbaka än att åka dit. När jag sa hejdå till nära i Finland så visste jag att det var hejdå för en viss tidsperiod, till dom jag sa hejdå I USA så vet jag inte när jag kommer se igen, eller om jag ens kommer att se dom alla igen.. Det konstigt är att min familj inte har träffat dom som jag kallar mina "syskon " och mina bästa vänner.
Är mycket glad att vara tillbaka "hemma" hos vänner,släkt och var jag har spenderat största delen av mitt liv. Men jag har lämnat en del av mig kvar där, en del som jag aldrig kommer få tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar