HÖSTEN ÄR HÄR

 

Nu är hösten här, tänkte frysa benen av mig när jag gick ut klädd i en tunn läder jacka och en kjol, så går det när man leker att det ännu är sommar ... Men har inget i mot hösten, det är faktiskt så att jag älskar den här årstiden. Alla rödbrun gula färger som skapar en mysig värme och det att man får lov att sitta inne och lata sig utan att känns sig skyldig att vara ute. 

Nu är det skola, arbete, träningar och mycket mycket arbete med läxor och projekt som gäller att få i ordning. Livet är ett enda stort kaos just nu, men det får duga för stunden, och så måst man klämma in det sociala livet där i mellan. På lördagen firade vi bästa vivi som några dagar tidigare fyllt 18, en bra kväll.

RANTAMARATON

För exakt en vecka sedan så var det Rantamaraton var jag var där som funktionär. Ett så galet stort evenemang med massor människor som hade bestämt sig att springa en hel maraton, alltså 42 kilometer, eller så en halv maraton.  Min uppgift var att stå vid mållinjen och dela ut medaljer och heja på löparna. 

Nån gång vill jag ännu springa en maraton i mitt liv, fan det skall nog göras ännu.  Kryper fast i mål om jag så måste.. 

SKÅDESPEL

 

På Torsdagen var det äntligen dags för premiären av våran klass skådespel, som vi arbetat en lång tid på. Vi alla var nervösa och mycket spända, men när det väl var dags så gick det bra. Några repliker glömdes och ett litet skrattanfall kom, men vi klarade oss alla igenom det. Och på fredagen gick vi ut med hela klassen och firade lite

. Nu efter flera föreställningar så känns det mera som en rutin, man går ut, gör sin sak, kommer in och byter kläder och så går man ut igen, men det är roligt. Det har varit verkligen roligt att arbeta med det här, visst har det varit totalt kaos och ännu på premiär dagen så tänkte jag hur skall det här nu gå. Imorgon är våran sista föreställning, kommer kännas konstigt att ha vanlig skola igen, inte gå runt med full makeup i ansikte och en kostym mera. Ja, vi gick verkligen omkring så när vi inte orkade byta om, även till butiken var människor nog tittade lite konstigt på oss..

STORY TO TELL

Ibland undrar jag hur det jämt och ständigt lyckas hända underliga saker, här kommer en liten rolig berättelse igen. På söndagen när vi var i skolan på kvällen, menar nu min klass, och övade teater scener så lyckades vi stöka till det lite. Alla var trötta och mycket krabbis efter lördagen då vi hade varit ute och firat Inez födelesedag. Vår lärare höll på att testa rökmaskinen och paff så går brandalarmet på, hörs i hela skolan och utanför,och tio minuter senare kommer brandkåren hit, dom såg inte så hemskt glada ut... Allting rädde ut sig och    vi kunde fortsätta öva. 

TRE MÅNADER

Nu har det gått några månader sedan jag kom hem från USA, eller för att vara exakt , så tre månader idag den 12 . Känns som en evighet sedan fast det är tre korta månader sedan, försöker trösta mig med saken.
Visst var det en kulturchock att komma hem igen, på ett bra sätt.  Allt bara gick så fort  och så var det tillbaka till det normala. Fast jag storm trivdes i NC, så älskar jag ändå Finland.  Naturen, Helsingfors, finlandssvenskarna  till och med språket, men det räcker ändå inte mera, inte nu när jag vet att det finns mera än bara det här.  Att komma tillbaka från en mycket öppen och kramgo kultur till en mer instängd kändes mycket konstigt och jag vill inte anpassa mig till den igen, och hoppas att jag inte gjort det igen heller. Vill inte vara den människan mera. På min lilla tid i USA så lärde jag mig vara en öppen person, den jag är och vill vara. Är så glad att få uppleva allt det, fått vänner  och minnen för livet, lärt mig så många nya saker. Och att lämna allt det var det svåraste jag gjort i mitt liv.  Har talat mycket med min syster om det, och när hon sa det så visste jag varför det var så mycket svårare att åka tillbaka än att åka dit. När jag sa hejdå till nära i Finland så visste jag att det var hejdå för en viss tidsperiod,  till dom jag sa hejdå I USA så vet jag inte när jag kommer se igen, eller om jag ens kommer att se dom alla igen.. Det  konstigt är  att min familj  inte har träffat dom som jag kallar mina "syskon " och mina bästa vänner.

 Är mycket glad att vara tillbaka "hemma" hos vänner,släkt och var jag har spenderat största delen av mitt liv. Men jag har lämnat en del av mig kvar där, en del som jag aldrig kommer få tillbaka. 

NOTHING ON MY MIND

 

Den senaste tiden har bara gått ut på att försöka klara av livet. Känns som mina dagar är fulla, och dom som borde vara lediga gör jag allt som jag inte hinner på vardagen med..  Förra veckan for Nadia till Spanien, spenderade torsdagen hos henne sittandes ute i trädgården med en kopp té. Visst var det ledsamt att säga hejdå men jag vet att hon kommer ha det så bra! På fredag så var det fest och lördagen gick jag omkring med saga i stan och klänning sökte. 

Denna vecka har det inte varit någon vanligt skola som gällt utan vi håller på att arbeta med ett special projekt, så tiderna är lite annorlunda, anors bara träning och vänner som gäller. Gud vilket tråkigt inlägg..

GOING AWAY DINNER

 

På Tisdag kväll efter en lång skoldag och jobb därpå så gick vi ut och äta med flickorna för att "fira" att Nadia åker iväg på sitt utbytesår.  Vi gick till ett mysigt litet ställe i centrum och åt verkligen goda fresha pizzor.  Vi skrattade en hel del, som vi alltid gör,. Vi avslutade ännu med att gå och äta efterrätt till Hard Rock Café, delade jättestora brownie skålar. Vid slutet av kvällen värkte mina kindben av skratt och gick på övervarv. älskar att vi alltid har så roligt tillsammans, visst är vi mycket högljuda och fjantiga, men roligt har vi alltid.  Fick bråttom med att hinna till tåget och vi sprang hela vägen till stationen, genast efter att vi hade ätit.. gissa om man mådde dåligt.

SEPTEMBER

 

Hej dagboken, ja det här är lite som att skriva en dagbok. Kommer ännu ihåg när jag var typ runt 10 år gammal och skrev varje dag i min dagbok med hästar på.  På veckoslutet var jag först på Siivouspäivät i stan, gick med min syster och sälja dit och så titta jag också lite omkring. Såg så många bekanta där. Älskar när det organiseras såna här event var alla kan delta. Efter det mötte jag upp Nadia och vi åkte till stadion var det var Finn- Sverige kampen, var hon och en annan vän deltog i. Vilken stämning det var, och när dom sedan nästa dag vann sin gren fortsatte jublet.  Sedan bestod veckoslutet av träningar och läxor.  Det här inlägget borde ha kommit upp redan för två dagar sedan men ibland glömmer man liksom att göra vissa saker .. Och ja, fan också, det är redan September.